Nu och då med en liten touch av framtid

Har idag roat mig med att skriva en liten uppsats... kom på att det kunde vara kul att lägga in den här då det även är ett bra diskutions ämne för mina besökare... (som på senaste tid minskat drastiskt! kanske beror på att jag varit inaktiv men iaf) så den handlar alltså om hur Filmföretagen idag marknadsför sina filmer...

Bra marknadsföring för Filmlansering

Idag försöker man ofta marknadsföra filmer genom en ”drös” med biprodukter, några exempel är bland annat stor företagen Disney, Warner Bros m.m. Det mest uppenbara företaget som valt denna sorten av marknadsföring av de som nämts, är väl ändå Disney? Filmer så som ”Toy Story” var och är fortfarande en väldigt populär film. Mängder av leksaker som föreställer de olika karaktärerna har gjorts, och det är nog itne många barn som inte kommit i kontakt med en av dessa på ett eller annat vis.

Och det har även visats sig att storfilmer fungerar som reklampelare för diverse maträtter. McDonalds jobbar till exempel flitigt med att marknads föra sin barn meny ”Happy Meal” med olika figurer från kända, nya disneyfilmer. Och även andra filmer får bra reklam av McDonalds, den senaste storfilmen ”Narnia” till exempel. Som lyckats få en helt egen meny, ”Narnia Menyn” där man kunde köpa en handburgare med olika tillval till. Även Burger King marknads för sina handburgare med hjälp av att förknippa dom med stora biopremiärer så som King Kong. Där barnen får en liten King Kong figur när de handlar sin ”Kids Meal”.

Men frågan jag ställer mig är ”Vad är egentligen syftet med denna marknadsföring?”. Gör dom filmer för att kunna tjäna pengar på att sälja så många biprodukter som möjligt? Ett mer eller mindre aktuellt exempel är ”Star Wars” där dom tre första filmerna (enligt många) är bättre än de nya. Vilket om man ser på filmkvalitet är sant. Men om man ser på kvantitet inte stämmer för fem ören. Den första filmen som gjordes ”Star Wars - Episode IV: A New Hope” är trots allt den film som gett upphov till resten och syftet med att göra de tre första filmer var troligtvis inte för att tjäna pengar på biprodukter så som figurer och spel. Många tycker att Episode I, II och III håller en sämre klass än IV, V och VI, vilket kan förklaras med att de första episoderna (de nyste filmerna) gjorde mest i pengasyfte. När George Lucas bestämde sig för att göra de nya filmer blev figurerna ännu mer omtyckta. Personligen tror jag att detta var menat från början. Efter att Lucasfilms släppt de första filmen hette den ”Adventures of the Starkiller: Episode 1 - The Star Wars”. Därefter har de bytt namn på filmen två gånger och nu heter den ”Star Wars - Episode IV: A New Hope”. Det jag vill säga med detta är att en teori om att när de upptäckte det stora publiktrycket bestämde de sig för att göra nya filmer. Men vad dom kom på var att om de gör tre filmer på följd och sedan vid ett senare tillfälle gör tre nya filmer om vad som hände innan, så kommer filmen att dra in mer pengar genom att intresset för filmerna återväcks, är inte helt ”ute och cyklar”. Och deras plan lyckades, de skyllde på tekniken men i självaverket handlade det om att tjäna pengar. Nu fick dom helt plötsligt anledning att marknadsföra hundratals nya biprodukter till filmen. Sparbössor, leksaker, handdukar, tavlor, planscher m.m. Dessutom behövde de inte oroa sig om de nya filmerna inte blev lika bra. De var jag trots allt uppbackade av riktiga klassiker och en otrolig massa av biprodukter som skulle dra in mer pengar än vad filmerna gjrode.

 

Ett annat exempel är ”The Matrix” där man valde att marknadsföra filmen genom reklam som direkt förknippas med filmen. I en uppsatts av John Johansson kan man läsa att i övriga Europa och USA satte Warner Home Studios upp affischer där det stod ”What is The Matrix?” mer fanns än så stod det inte. Resultatet var att av naturliga själ blev bio publiken nyfikna och var tvungen att titta på filmen för att få reda på vad ”The Matrix” egentligen är, ett svar som endast kunde hittas genom att titta på filmen. Warner Home Studios var alltså inte intresserade av att tjäna pengar på alla figurer som säljs i leksaks affärer eller ges ut av matkedjor utan ville att folk skulle komma och betala för att se filmen. Personligen tycker jag att detta är ett mer ärligt sätt att marknadsföra en film på, och jag vet fler som delar min åsikt.

 

Men självklart håller jag med John Johansson som hänvisar till Katarina Adolfssons artikel i SvD 8.3.1996, där hon skriver att ”Star Wars” och ”Toy Stories” koncepten är otroligt smarta ur en kommersiell synvinkel. Och även om nu ”Star Wars” faktistk blev ”kult” så hade nog inte George Lucas blivit ledsen om de inte blivit det, med tanke på hur mycket pengar han tjänat på dem. Att “Toy Story” inte kommer bli en klassiker tror jag inte att teamet bakom, på ”Pixies Studio” bryr sig om eftersom de tjänat de pengar som de ville och hade syfte till med hjälp av alla biprodukter som sålts.

 

Kontentan är alltså att dagen filmmakare och idustrin runtomkring arbetar på sådant sett så att de kan tjäna pengar på filmerna genom att sälja en massa biprodukter som gör att konsumenterna rusar till både biografer och leksaksaffärer. Dagens stora filmer förgås av påkostade reklamkampanjer med syfte detta syfte. Man koncentrerar sig på att dra in mer ”stålar” från runtomkring liggande suvenirer än från filmen. Men ett exempel på att detta inte är det ända sättet att marknadsföra film på ett bra sett är ”The Matrix” där man istället satsade på att göra en film som publiken gillar för vad den egentligen är och inte för alaa häftiga action figurer som hänger med hamburgaren på McDonalds. Jag brukar personligen inte lägga mig i all hysteri runt omkring filmerna, ser jag en film värderar jag den utefter vad jag har sett och inte utefter hur den marknadsförs, men det är ju alltid mer uppskattat när filmmakarna bakom filmen är mer ambitiösa att framställa en bra filmupplevelse än en rolig stund i sandlådan.

 

 

Av: Johan Christoffersson